Jenny

Den här sommaren har gått alldeles för fort tycker man knappt hann blinka så var den över. Har hunnit få lite sol och bad den här sommaren, första semesterveckan är en tia så himla härlig vecka och jag hade så kul. Nu var det ju tänkt att jag skulle ha börjat jobba i måndags men det är ju tyvärr lite tjorv med hjärtat IGEN! Så jag är hemma hela den här veckan och försöker ta det lugnt och vila vila.. Imorgon ska vi ha avskedsmiddag då det är dax för en kompis att åka tillbaka och börja skolan igen..Jag tycker ju sånt är så jobbigt då jag hatar avsked! Men jag är ju glad för hans skull bara jag som är så blödig. Sen får vi se vad som händer i höst det är ju ett oskrivet kapitel nu tar jag bara en dag i taget. Ikväll kommer min pojkvän och vovve hem från stugan så då blir det att mysa, skönt att få sova med han igen.

Jag känner mig så ledsen och besviken så set finns inga ord. Jag har blivit dålig igen! Mitt hjärta verkar inte alls vilja vara med på noterna, har fått åka in på akuten två gånger på mindre än en vecka med hjärtklappningar som tur är så svarar jag på medicinen jag får där men ja det är inte kul det här. Nu har vi höjt medicin dosen med 40 mg men blir det bättre? Det är bara att vänta och se och medans ska man försöka leva normalt. Men man törs inte göra nånting för man är så rädd att man ska få det igen. På måndag börjar jag jobba igen och det är med en klump i magen för jag vet hur stressigt allting är där även om man försöker ta det lugnt. Man känner sig så hjälplös för det finns inget samband när jag får hjärtklappningar utan dom bara kommer tillochmed när jag ligger och vilar. Man tappar motivation för allt och humöret blir lågt. Här trodde man efter alla turer att nu vänder det äntligen ska jag börja få leva igen också bara poff ett slag i ansiktet. Jag ska försöka vara stark och stå på mig men helst vill man bara dra täcket över huvudet och bli väckt när allt det här är över om det någonsin blir det..