Jenny

Den här veckan är som min första riktiga jobb vecka och ja vad ska man säga? Det är tungt och tufft jag är helt färdig. Blir så arg och frustrerad när jag känner mig pigg i huvudet men kroppen bara skriker vila och nånstans i bakhuvudet känner jag att det här är för mycket för mig just nu. Jag klara inte av tempot även om jag försöker att ta det väldigt lugnt. 

 

Jag hade tänkt storstäda och pyssla om hemmet nu i veckan när jag är ensam men jag hittar inte orken. Det är så trist det här och jag blir så besviken på mig själv för jag vet att jag kan så mycket mer. Nu måste jag styra om allt och hitta ett bättre koncept för mig så jag får min återhämtning plus att få komma tillbaka till vardagen bättre. För fortsätter det såhär är jag tillbaka på ruta 1 igen.

 

 

Jisssies vilken träningsvärk jag har benen och armarna känns som spagetti, det är nog min slalom åkning som har gjort sitt :) Tanken på att jag ska stå i 5 timmar idag gör mig gråtfärdig haha! 

 

Det är så kul och åka slalom och det bästa köpet var att köpa ny utrustning åt mig det blir så mycket roligare med nya saker :) Nu är det bara 2 veckor kvar tills jag ska till Åre och skidor vad jag ser framemot det. 

 

Nu ska den här tanten försöka göra lite nytta här hemma innan eftermiddags passet drar igång! 

Imorgon är det dax det som man har väntat och längtat till i 1 års tid. Jag talar om längdskidåkningen imorgon drar VM igång och jag hoppas att det blir ett väldigt lyckat mästerskap som det blev i OS :) Jag hoppas det bjuds på nervositet,tårar,glädje för min del ;) 

 

Blev erbjuden att åka till Falun nästa vecka några dagar men jag var tvungen att tacka nej då jag ska till Åre. Jag får heja fram dom genom tv:n istället :)

 

Så imorgon är ljusen tända tekokarn är fulladdad och jag är startklar nu hoppas vi på medaljregn! :) 

 

Go sweden!

 

 

Ibland har jag bara lust att packa en väska och åka bort själv. Få vara ifred med alla tankar och reflektera över allt i lugn och ro. Känns som att jag inte riktigt kan det här. Jag får dåligt samvete hela tiden för att jag är en dålig stora syster, en dålig kompis, dålig för att jag inte orkar hälsa på folk. Hela tiden har jag dåligt samvete. Samtidigt kan jag vara så less på att jag måste hela tiden svara i telefon annars blir folk oroliga att det har hänt nått med hjärtat. Tänk och få sitta på en strand och bara vara? Eller jag hade kunnat vara varsomhelst bara jag fick vara ifred.  

 

Jag har så mycket ilska och tårar inombords, det känns som att jag är en tickande bomb ibland. Men jag kan aldrig visa det utåt att jag är ledsen och skit förbannad och vill bara slå på saker. Det blir som ett skal. Jag känner ju att jag hade behövt få vara allt det där men det går inte.