Jenny

Det vänder jag känner på mig det och jag vet det. Det är sån skön känsla jag har just nu och hela jag ler igen inte falskt på utsidan utan jag ler med hela mig ända från tårna och upp och det är sån lycka. Jag är hög på livet igen!!! Det känns så jävla underbart.

 Från att känna av  början på sommaren" att nej nu ger jag upp jag flyttar hem igen, jag klara inte det här nå mer" Men på nått sätt har jag alltid lyckas hindra mig och tur är väl det. Jag mår hyffsat bra och jag tokjobbar inte nå mer och jag vilar när jag vill vila och det är nog det jag har behövt inse jag är ingen stålkvinna.

Men oojj så jag har mått jag har grinat och grinat och mellan varven fått åka in på lassa. Jag har inte visat det åt nån hur dåligt jag har mått och hur rädd jag har varit förutom åt Ronny han har verkligen varit en klippa i alla väder. Jag har fått ligga i hans famn och han har matat mig med fil för att jag inte har orkat äta för att jag har mått så dåligt. Han är verkligen guldvärld och han ska ha en stjärna på himlen.


Nu siktar vi på att den här hösten kommer att bli alldelse underbar, rolig och mysig.