Jenny

Jag som hade väntat så länge på dagen med stort D blev bara en enda besvikelse. Jag skulle komma hem som en mycket gladare Jenny och äntligen få må lite bättre. Men så blev det inte...

 

Dagen innan jag skulle få opereras, fick jag veta att dom var tvungen att blåsa av det bara poff så var mina drömmar borta poff poff igen. Pågrund av dålig kommunikation inom sjukvården, jag är så arg, besviken, ledsen så det finns inga ord. Där har man rest genom hela Sverige i tron om  allt ska bli mycket bättre så har det klantat till sig. Jag kunde inte göra nått och dom kunde heller göra nått. Det var bara att åka hem och VÄNTA ÅTERIGEN, så jävla less på den här VÄNTAN. Och nu är det två operationer som jag måste göra inte bara en utan två.

 

Sen på självaste alla hjärtans dag fick jag prata med en doktor och han var ju inte direkt positiv till allt det här, och då brast det för mig. Jag har alltid sån otur med allt. Det här läckaget som jag har mellan förmaket är väldigt ovanligt att man får. Hädanefter ska jag inte läsa nått på google om hjärtan för det är alltid mycket värre för mig än vad det står där. Jag är inte döende, men det krävs så himla mycket planering när man ska göra nått med mig och det är pågrund av att jag har ett enkammarhjärta.

 

En sak som är lite positiv är att jag har lite mera ork så det är ju en liten tröst i allt det här.

 

 

Och folk gnäller om sina jävla förkylningar på facebook, ni är ju förfan inte döende var tacksam att det går över iallfall efter två veckor. Sen kan ni leva erat jävla happy life och göra vad ni vill. Otacksamma jävlar till livet.