Jenny

Jag är så less på den svenska sjukvården så det står mig upp i halsen! Visst Sverige är så bra som har nästan gratis vård,det enda man betalar är 300 kr för ett besök på akuten och sen tror jag det är 100 kr per natt om man ligger inne. Då får man vård,mat,mediciner och allt det där. Så långt är det bra. I januari var jag på kontroll i sunderbyn och då kom det tal på om operation i London och det skulle ske ganska så omgående då jag har stora problem med mina hjärtrusningar. En vecka senare ringer min läkaren och säger att inom 3 månader blir det operation, jag är hög prioriterad. Jag blir såklart jätte glad och börjar se ljuset i tunneln. Månaderna går och jag hör inget från varken Lund,sunderbyn då det är dom som har hand om det här. I mars får jag ett brev från London där dom skriver att jag är hög prioriterad, hoppet stiger igen. I april blir jag sämre och åker in och ut flera gånger i veckan. Tisdag den 15 april avlider min mormor jag åker in med hjärtrusningar, är bra 1 dag sen åker jag in torsdag 17 april med hjärtrusningar då blir jag inlagd och får ligga över natten med hjärtrusningar då det är ny underläkare plus överläkare då dom är lite nervösa. Fredag 18 april bestämmer dom sig för att elkonvertera mig, när jag vaknar upp och känner mig piggare får jag dödsbesked min pappa har kommit in och har avlidit. Allt blir nattsvart och London finns bara i bakhuvudet jag försöker bara kämpa mig igenom dagarna och fokusera på begravningen då jag verkligen vill vara frisk. Sen dess har jag nästan i principt åkt in och ut varje vecka med hjärtrusningar och Gällivare säger att dom skickar alla papper till Lund, men jag hör inget. Det enda jag får veta det är att betalningen har gått igenom. Förra veckan var jag på kontroll i sunderbyn och läkaren där tycker det är så konstigt att jag inte har hört nått från varken Lund eller London. Hon tar tag i det här på engång då hjärtat inte mår bra att det rusar så här ofta. Jag får då veta sen att London och Lund har tjafsat om betalningen för mig, men den har redan varit klar i mars. Så jag har gått med det här i 5 månader i onödan för att läkarna har bristande kommunikation. Det är så skrämmande och sånt här får inte förekomma, hela mitt liv vilar i deras händer och dom har bara dribblat över till varandra. Jag har själv inte haft ork att ta tag i det här då det har varit så mycket annat. All respekt för sjukvården är borta och jag känner mig så ledsen och arg. För att vara sjuk måste man orka vara frisk för att kunna slåss om sin rätt. Dagens Sverige 2014..