Jenny

Iår var halloween annorlunda. Åkte i fredags till kyrkogården och jag har alltid hört att det är så vackert där och att hela kyrkogården verkligen lyser upp. Men oh my good vad vackert det var jag tappade andan, så himla fint! Jag går alltid en liten omväg när jag ska till pappas grav så jag hinner samla mig lite. När vi närmades oss graven och jag såg alla ljus som lyste på hans grav då kom tårarna det var så vackert men ändå så sorgligt och man tänker alltid varför han?

 

Saknaden blir bara större för varje dag som går, man tänker alltid när ska det kännas lättare? Tycker bara att det blir värre för varje dag som går...Men jag ska kämpa för mig och för pappa!