Toppen.
Har haft en riktigt skön helg, sovit och bara myst på. I lördags gick vi ut och jag var så omotiverad till en början och såklart lite rädd om man törs ifall det händer nått med hjärtat. Men jag måste börja övervinna mina rädslor jag ska leva mitt liv här och nu och precis som vanligt.
Men efter en drink var det precis som vanligt och det var så kul jag har dansat, skrattat, och surrat kanske lite för mycket men jag hade så kul och det var så skönt och bara få vara gamla vanliga Jenny :) En sak man hade glömt var ju baksmällan och den där vanliga söndagångesten men äsch.
Idag har jag tänkt fara ut och åka skidor så få se hur det blir.
Sjuuuk.
Vaknade upp imorse med halsont,feber,ont i hela kroppen. Typiskt att det var just den här veckan...Jag har läkartider i Umeå både onsdag och torsdag och då får man inte vara sjuk eftersom jag ska göra lungtest,arbetsekg, ultraljud X2. Men jag knaprar Alvedon och sover så den försvinner fort!
Skulle vara så trist att behöva avboka.. För det är ju nu jag får beskedet om jag klarade operationerna eller inte.
Tjaaaa.
Idag är det måndag och jag önskar jag kunde säga "åh vilken härlig måndag" har fått sova ut 12 timmarlyckades jag skrapa ihop. Men kroppen skriker efter mer vila och sömn. Önskar jag var arbetslös den här veckan faktiskt.. Det har blivit för mycket för mig helt klart har inte lyssna på kroppen alls bara kört på och då blir det såhär.
Men det är bara att bita ihop och dra på ett leende.
Saknar..
Åh vad jag saknar min Tobias. Vi har inte setts sen i tisdags och längtan är stor efter han. Trodde inte man kunde sakna nån såhär mycket eller vara så fnittrigt kär som man är och vi har ju ändå vara tillsammans i två år och ändå är man som nykär :) Det bara pirrar i hela kroppen. Att kärleken kan vara såhär underbar det är helt otroligt.
///Jenny som är kär&galen.
3 månader.
Idag är det exakt 3 månaders sen jag opererade mig. Och det är nu man kan se om resultatet blev lyckat. Jag mår jättebra och allt fungerar väldigt bra med både jobb och fysiskt. Men som sagt jag ropar inte hej än.
Är ledig helgen och fick sån lust och åka till stugan vill måla måla måla! Och mysa och elda lite. Men jag ska på kräftskiva på lördag med Coop tjejerna eller ja nu är det bara jag som är en coopis men gamla coopare. Det blir nog grymt roligt kanske jag unnar mig ett glas vin :)
Nu måste jag laga mat suck..
Wow wow!
Har haft två såna dagar i rad! Idag tog jag äntligen steget att följa mina drömmar. Har begärt tjänstledigt från januari till mars för att gå min spa utbildning, ansökan är iväg skickat och nu är det bara att börja leta boende. Känner mig så peppad på det här och det är verkligen nånting jag har velat göra i flera år. Och om det var nått jag lovade mig själv när jag var sjuk, att så fort jag blir bättre så ska jag börja följa mina drömmar och inte bara och sitta dagdrömma.
Rädsla.
Sen jag och Tobias träffades för två år sen, har jag varit sjuk. Han har aldrig fått uppleva den tjejen. Jag vet inte hur många gånger vi har fått åka in och ut på akuten jag har tappat räkningen och alla samtal med doktorer både här i Gällivare, Umeå och Lund. Jag har hela tiden haft målet att när jag blir frisk då blir jag gamla vanliga Jenny med många bollar i luften som aldrig ens tänker på att jag är sjuk och det har jag sagt många gånger åt Tobias " Att snart snart då blir det som vanligt igen". Men tyvärr kommer jag aldrig bli den tjejen igen.
Jag kommer alltid att leva med rädsla att tänk om det händer och jag har alltid reservplaner ifall jag ska iväg nånstans eller om jag känner mig lite risig. Ibland berättar jag till dom jag är med att nu är läget såhär eller så håller jag tyst och håller andan istället. Jag vet att dom i min närmsta krets också gör så i smyg men vi talar inte alltid öppet om det.
Förhoppningsvis så lättar det så småningom när man börjar känna sig tryggare. Men den tjejen jag var för 3 år sen hon kommer aldrig tillbaka. Det har hänt för mycket och jag kommer aldrig se mig som en frisk person igen utan jag får leva med mitt hjärtfel och göra det bästa av situationen. Jag är väldigt glad att jag har kunnat få ha ett så bra liv som jag har haft och jag har verkligen levt mitt liv. Jag menar inte att mitt liv är över nu men jag är mer försiktigare och jag tänker mer. Jag pressar mig själv inte lika mycket.
Sen är det ju så att man blir äldre och klokare och när man har fått vara med om så mycket så uppskattar man mer livet. Sen att jag kanske inte är världens bästa på att höra av mig och inte far och hälsar på folk. Det är inte för att jag vill men det är lite som att jag gömmer mig men jag ska bli bättre det måste bara få ta lite tid.
Nu har jag fått må bra i en hel månad och bara det är ju otroligt skönt men än ropar jag inte hej,
Saknar.
Ligger i sängen och bara myser känner känslan av att få vara ledig i 2,5 dagar underbart. Solen lyser igenom fönstret och det verkar bli en härlig lördag. :)
Ligger och lyssnar på kärlekslåtar och saknar min andra hälft som är ute i skogen hela helgen. Det pirrar till i magen bara jag tänker på han och jag är så glad att jag har han i mitt liv. Tänk att man kan älska nån så mycket och att man ännu är nykär det är helt underbart. :)
Hej hej,
Sitter och funderar om livet, typ vad man ska bli när man blir stor? Det är ju alltid den evig frågan..
Jag vill ju så mycket men ändå så tvekar man? Det är för att man lever i den här förbaskade trygghetsbubblan.
Jag har funderat mycket, oja och speciellt när man ligger på sjukhus inte nu för att jag har legat där nyligen men typ i våras. En del av mig vill öppna eget företag och den andra delen av mig vill plugga till sjuksköterska. Jag har varit till 98% säker på att jag vill gå en spa utbildning i Stockholm hade ju varit skit kul och jag älskar ju allt som har med det och göra, man skulle typ vara i himmelriket varje dag. Men sen lockar sjuksköterska det ligger mig varmt om hjärtat, det är ett så varierande jobb och där får man vara med om mycket både tråkiga saker men även glädjande saker det tror jag väger upp mycket, plus att det är ett väldigt bredutbildning och man kan även jobba utomlands.
Jag måste suga på karamellen och lita på min magkänsla för jag känner att nu är det dags att göra nått och inte bara och sitta och drömma. Nu kan man ju inte skylla på sjukskrivningen heller.
Sommaren lider mot sitt slut..
Den här sommaren har gått alldeles för fort tycker man knappt hann blinka så var den över. Har hunnit få lite sol och bad den här sommaren, första semesterveckan är en tia så himla härlig vecka och jag hade så kul.
Nu var det ju tänkt att jag skulle ha börjat jobba i måndags men det är ju tyvärr lite tjorv med hjärtat IGEN! Så jag är hemma hela den här veckan och försöker ta det lugnt och vila vila..
Imorgon ska vi ha avskedsmiddag då det är dax för en kompis att åka tillbaka och börja skolan igen..Jag tycker ju sånt är så jobbigt då jag hatar avsked! Men jag är ju glad för hans skull bara jag som är så blödig.
Sen får vi se vad som händer i höst det är ju ett oskrivet kapitel nu tar jag bara en dag i taget.
Ikväll kommer min pojkvän och vovve hem från stugan så då blir det att mysa, skönt att få sova med han igen.
Ledsen i ögat.
Jag känner mig så ledsen och besviken så set finns inga ord. Jag har blivit dålig igen! Mitt hjärta verkar inte alls vilja vara med på noterna, har fått åka in på akuten två gånger på mindre än en vecka med hjärtklappningar som tur är så svarar jag på medicinen jag får där men ja det är inte kul det här.
Nu har vi höjt medicin dosen med 40 mg men blir det bättre? Det är bara att vänta och se och medans ska man försöka leva normalt. Men man törs inte göra nånting för man är så rädd att man ska få det igen. På måndag börjar jag jobba igen och det är med en klump i magen för jag vet hur stressigt allting är där även om man försöker ta det lugnt.
Man känner sig så hjälplös för det finns inget samband när jag får hjärtklappningar utan dom bara kommer tillochmed när jag ligger och vilar.
Man tappar motivation för allt och humöret blir lågt. Här trodde man efter alla turer att nu vänder det äntligen ska jag börja få leva igen också bara poff ett slag i ansiktet.
Jag ska försöka vara stark och stå på mig men helst vill man bara dra täcket över huvudet och bli väckt när allt det här är över om det någonsin blir det..
Man ska ha husvagn...
Ligger i husvagnen på havsbadet och det stormar och spöregnar ute, vet inte om jag ska skratta eller gråta?!? Varje år tänker jag aldrig mer men ändå så åker man hit och är nåndag.
Igår var vi en snabbis på stan och fikade hann med en liten shopping också. :) Blir väl stan idag också när vädret inte är med oss.
Lill pigan, som inte är så liten nåmer!
Fatjas levererar!
Veckan har gått så himla fort det har varit full fart non stop. Vi har haft besök varje kväll och övernattnings gäster i flera dagar och det har varit så kul! :) Vi har hunnit måla halva stugan, krattat och eldat upp en massa skrot som har legat på gården
Vi har inte bara jobbat utan gjort lite roliga saker också hoppat från båten, åkt badring efter båten, åkt wakeboard, fiskat, solat, druckit nått glas vin, grillat, och badat badat så himla kul :) Det bästa av allt det är att det är vårat ställe. :)
Idag åker jag till Piteå och är där några dagar sen blir det stugan igen på hem vägen. Skulle enligt tidsplanen redan vara påväg men seg som man är :P
Nu måste jag packa..
Nypa mig i armen.
Ligger i sängen och lyssnar på regnet som smattrar på fönstret, ska kika på Skärgårdsdoktorn den serien blir man aldrig less på. Sommaren har inte ens varit ännu, men vad gör det när man får må bra igen?!? Det är en sån underbar känsla :)
Ja men nu till nypa i armen i historian. Det är såhär att vi har köpt stuga!!! Våran alldeles egna stuga som vi ska pyssla om och göra den till vår :) Den är på ett så himla fint ställe och det var verkligen kärlek vid första ögon kastet. :) Den är helt perfekt och passar oss väldigt bra, sen att det är lite fix på den är bara kul :) Längtar så mycket tills vi ska åka dit och börja måla och fixa på den och framförallt vara där.
Sen att jag älskar att elda och tända ljus är ju bara en bonus ;)
Jag är så himla lycklig!! Var helt exalterad igår efter vi hade skrivit på papprerna :)
Nu är det det enda jag tänker på och funderar på färg och inredning och allt sånt, guu vad kul det ska bli :)
Gräsänka.
> Är ensam hemma några dagar och eventuellt till helgen så åker även jag till sjöfallet. Jag har diskat och dammsugit så nu slipper jag hundhår för tro mig dom är tamifan överallt jag kan bli galen!!
Ja jobbet då, det rullar på märks att man är väldigt ovan går som en 80 årig tant när jag kommer hem pga träningsvärk haha! Tobias tycker jag bara gnäller att jag är trött hela tiden :P. Men det är kul och få se folk och det tar väl ett tag innan man kommer in i det. Snart har jag semester :)
Ihelgen var vi Pajala på marknaden den är så mysig, Miranda och Dennis åkte karusell men jag var tvungen att stå över tyvärr!! Gillar annars att åka men kanske nästa år :)
Back to work!
Idag börjar jag jobba och jag måste erkänna att jag är lite nervös. Hade till och med ställt klockan men det behövdes då inte haha!
Känns riktigt kul och få komma in i vardagen igen, har ju haft det ganska så enformigt nu i några månader. Jag spyr åt att titta tv och ligga och läsa jag vill ha lite action nu :)
Den här veckan har jag tänkt köra bil för man vet ju inte riktigt än hur mycket man orkar, men nästa vecka då har jag tänkt börja cykla till jobbet. Känner att jag behöver komma iform min kropp är som en potatissäck och jag har noll kondition.
Helgen har varit lugn och bra har hängt med familjen hela helgen så det har varit mysigt.
Gomörra!
Har bäddat ner mig i soffan med täcke och en kopp the med Nyhetsmorgon i bakgrunden hej pensionär?! Men det är så mysigt.
Hade tänkt fara på stan idag och kika lite i affärerna hade helst behöva köpa en ny klädgarderob mina kläder känns så gråa och tråkiga haha!
Har haft folk nu i två dagar och det har varit så mysigt med kompisar och familjemedlemmar :) Man är lyckligt lottad.
Powerkvinna.
Ja nu är jag hemma igen efter 10 dagar på sjukhus. Dom 5 första dagarna låg jag inne för nedtrappning av medicin och hade övervakning hela tiden fick inte lämna avdelningen alls.
onsdag 19/6 var det dax för operation och jag var så nervös och grinade och allt kändes bara så jobbigt. Hade dessutom natten till onsdag hjärtklappningar så jag var i dåligt skick när dom rullade ner mig till operation. Fick pussa hejdå till Tobias. Dom sövde ner mig kl 8 och höll på till 5 tiden på eftermiddag så det var en tuff operation
Dom gjorde adblationen, täppte igen hålet och sen när dom var klar så såg dom att pulsen var jättelåg så dom satte in en pacemaker på mig.
Vaknade upp och brevid mig satt Tobias det första jag frågade var om jag kunde spela tennis fråga mig inte varför haha!
Allt har gått jättebra och doktorerna är jätte nöjda med resultatet. Jag är så imponerad av läkningsprocessen helt otroligt. Jag mår själv så mycket bättre och livet känns härligt igen. Har ont i armen men det är det värt!
Dom är så duktiga i Lund allihopa läkare, narkos, sjuksköterskor och undersköterskor alla är verkligen gulvärda!
Jag är så stolt över mig att jag har tagit mig igenom det här. Känner mig som en riktig powerkvinna.
Är så glad att jag har haft med mig min fina pojkvän han har verkligen stöttat mig och funnits vid min sida hela tiden. Den kärleken är oslagbar!
Jag blir galen.
Min sömn är helt hopplös, blir så frustrerad när jag vet att jag måste sova men det går inte. Jag är så nervös att åka till Lund, blir illamående bara jag tänker på det. Hade lust att boka av allt och stanna hemma och må så här resten av livet hade varit mycket bättre. Men det är ju såklart inget liv.
Jag har aldrig varit så här nervös förut och tårarna kommer så fort jag tänker på det. Försöker se det positiva och inte tänka så mycket men det är svårt, känns som att allt kan gå snett. Jag har ju inte direkt haft turen på min sida.
Sist jag och pappa åkte ner för att göra min adblation, så blev jag dålig redan på Arlanda fick hårda hjärtklappningar och pulsen låg på 250 så det vara att kalla på hjälp och åka med ambulans in till Karolinska, i ambulansen elkonvertera dom mig men det hjälptes inte. Fick ligga över på karolinska en natt, dagen efter blev det ambulansflyg till Lund. Då hade man ju stora förhoppningar på operationen och kände att man kunde pusta ut för nu var vi på plats. Men det blev en misslyckad operation, dom kunde inte hitta mitt centrum i hjärtat så det var bara att sy ihop igen. Och då var jag vaken hela tiden och var vid medvetande så jag hörde allt vad dom sa och det var inte kul. Den smärtan som jag kände då vill jag aldrig uppleva igen, det kändes som att jag hade lika gärna hade kunnat dött man känner sig så tom, arg, besviken, ledsen.
Det är säkert därför jag är så rädd och nervös nu. Jag åker inte dit med några som helst förhoppningar, det enda jag vet är att det är Sveriges bästa läkarteam och dom är specialister. Dom har haft läkarkonferans om mig och dom är välförberedda och att det finns en plan b.
Den här gången följer inte pappa med utan det blir Tobias. Jag är så tacksam mot Tobias han har stöttat mig hela tiden och funnits vid min sida. Det betyder enormt mycket och jag är så glad att jag har han vid min sida <3
Ligger i sängen ännu.
Lyssnar på lite musik och försöker hitta orken att kliva upp och möta dagen. Har som vanligt legat och snurrat hela natten, tror jag somnad vid 5 imorse jippie!!
Kollade igår prinsessbröllopet så himla vackert och dom såg så himla kära ut. Hoppas jag också får mitt bröllop nångång i framtiden :)
I onsdags var den här tanten ute och svirade och det var så himla kul och allt gick jätte bra. Många kanske det tycker är konstigt att jag var ut en vecka innan Lund. Men jag har mått bra nu i några veckor och jag behöver också få ha lite kul ibland och få lite ny energi när jag ska åka till Lund för det om något tar på krafterna. Jag vet om att jag har ett allvarligt hjärtfel och jag bryr om det. Men jag tänker inte sluta leva mitt liv för det.
En sak som är kul är att landstinget betalar flyget för Tobias så nu kan vi flyga från Gällivare så himla skönt :) En sten föll från mitt hjärta.