Jenny

Jag är så less på den svenska sjukvården så det står mig upp i halsen! Visst Sverige är så bra som har nästan gratis vård,det enda man betalar är 300 kr för ett besök på akuten och sen tror jag det är 100 kr per natt om man ligger inne. Då får man vård,mat,mediciner och allt det där. Så långt är det bra. I januari var jag på kontroll i sunderbyn och då kom det tal på om operation i London och det skulle ske ganska så omgående då jag har stora problem med mina hjärtrusningar. En vecka senare ringer min läkaren och säger att inom 3 månader blir det operation, jag är hög prioriterad. Jag blir såklart jätte glad och börjar se ljuset i tunneln. Månaderna går och jag hör inget från varken Lund,sunderbyn då det är dom som har hand om det här. I mars får jag ett brev från London där dom skriver att jag är hög prioriterad, hoppet stiger igen. I april blir jag sämre och åker in och ut flera gånger i veckan. Tisdag den 15 april avlider min mormor jag åker in med hjärtrusningar, är bra 1 dag sen åker jag in torsdag 17 april med hjärtrusningar då blir jag inlagd och får ligga över natten med hjärtrusningar då det är ny underläkare plus överläkare då dom är lite nervösa. Fredag 18 april bestämmer dom sig för att elkonvertera mig, när jag vaknar upp och känner mig piggare får jag dödsbesked min pappa har kommit in och har avlidit. Allt blir nattsvart och London finns bara i bakhuvudet jag försöker bara kämpa mig igenom dagarna och fokusera på begravningen då jag verkligen vill vara frisk. Sen dess har jag nästan i principt åkt in och ut varje vecka med hjärtrusningar och Gällivare säger att dom skickar alla papper till Lund, men jag hör inget. Det enda jag får veta det är att betalningen har gått igenom. Förra veckan var jag på kontroll i sunderbyn och läkaren där tycker det är så konstigt att jag inte har hört nått från varken Lund eller London. Hon tar tag i det här på engång då hjärtat inte mår bra att det rusar så här ofta. Jag får då veta sen att London och Lund har tjafsat om betalningen för mig, men den har redan varit klar i mars. Så jag har gått med det här i 5 månader i onödan för att läkarna har bristande kommunikation. Det är så skrämmande och sånt här får inte förekomma, hela mitt liv vilar i deras händer och dom har bara dribblat över till varandra. Jag har själv inte haft ork att ta tag i det här då det har varit så mycket annat. All respekt för sjukvården är borta och jag känner mig så ledsen och arg. För att vara sjuk måste man orka vara frisk för att kunna slåss om sin rätt. Dagens Sverige 2014..

Det var det här året som skulle bli mitt. Jag skulle vara starkare, må bättre, kunna satsa på mig själv och våga följa min dröm. Tyvärr så har ju inte jag turen på min sida. Allt känns bara så hopplöst och jag önskar så himla mycket att dom kommer på en lösning och väldigt snart, för det här börjar bli frustrerad. Min enda önskan är bara att dom får bort hjärtklappningarna och man kan börja LEVA! MEN man får ju vara glad att jag mår mycket bättre än förra året i alla fall då kunde jag knappt ta mig ur sängen, så ett steg i rätt riktning är det. Jag brukar ju inte ge nyårslöften men iår har jag gjort det. Och det är att jag ska göra roliga saker minst 3 gånger i veckan, vadsomhelst bara det är kul helst ska man skratta så mycket att man håller på pissa på sig :) Jag tänker inte hamna i det här ekorrhjulet sova,äta,jobba.sova,äta nä usch livet är till för att man ska göra roliga saker och då tror jag att man mår bättre som människa. Så fast att jag mår som jag gör ibland så ska jag göra det bästa av situationen och göra saker, jag tror jag mår bättre av det i längden. Jag ska ändå försöka göra det här året till det bästa. Sen håller jag tummarna att jag väldigt snart får ett glädjande telefonsamtal angående operation!

Jag fixade årets jobbiga vecka på jobbet! Jag har jobbat på Coop i 4 år men jag har alltid varit sjuk eller varit halvt sjukskriven men äntligen skulle jag få jobba, och jag hade förberett mig att det skulle vara blod,svett O tårar men det gick ju riktigt bra det här ;) Julen är ju som sagt väldigt kaosartat inom handel. Nu är det bara en dag före doppardan och förengångskull är alla julklappar klara, hälften är inslagna tillochmed. Och nu håller vi tummarna att hjärtat får vara friskt på julafton! Det är min största rädsla just nu..

Ja så är vi alltså inne nu i slutskedet bara dagar innan jul och jag känner hur stressen äter upp mig in från och ut...Den här julen suck suck!! Det är stress överallt hemma, jobbet och det snurrar i skallen. Nästa lördag då kan jag äntligen andas ut..:)

Äntligen har jag fått glasögon och det var inte en dag försent, det är som att en helt ny värld har öppnat sig. Är dock lite ovan så här i början och känner mig som en fröken men äsch det bjuder jag på. Viktigaste är ju att jag ser och kanske slipper trötthet och huvudvärk nu.