Funderar.
Mina sömnrutiner är lite som huller och buller nuförtiden. Vissa veckor sover jag bra och vissa veckor kan jag knappt sova, som nu inatt. Oftast är det ju så att alla tankar och funderingar kommer upp i skallen när man ska sova, och med tanke på allt som har hänt dom senaste månaderna är det inte så konstigt.
Jag längtar tills jag kan få känna riktig glädje
igen, kunna skratta, sova ordentligt. Men allt tar tid och jag försöker finna mig i det och göra det bästa av situationen. Om ungefär 1 vecka fyller jag år och det är med en stor klump i magen, jag ser inte framemot det alls (och jag har älskat födelsedagar förut). Det blir så tydligt och verkligt då.
igen, kunna skratta, sova ordentligt. Men allt tar tid och jag försöker finna mig i det och göra det bästa av situationen. Om ungefär 1 vecka fyller jag år och det är med en stor klump i magen, jag ser inte framemot det alls (och jag har älskat födelsedagar förut). Det blir så tydligt och verkligt då.
Den sorg och smärta jag har i mitt hjärta är så jobbig och det går inte en dag eller timme utan att jag tänker på pappa. Jag kämpar vareviga dag mot sorgen, min sjukdom. Det känns som att man hela tiden måste kämpa för att hålla sig över vattenytan.
