Besked.
I tisdags kom äntligen det efterlängtade telefonsamtalet vi har ett datum om två veckor. Jag har gått och väntat på det här i flera månader och nästan gett upp hoppet. Förstå glädjen? Jag grät,skakade,log med hela ansiktet,hoppade jämfota :) Sån otrolig lycka och en stor sten föll från mitt bröst. Men nu gäller det att ladda om och hitta kämparglöden till max.
Tänk att lilla jag från Gällivare ska till London för en hjärtoperation det känns så konstigt och väldigt läskigt på samma gång.
Nu vet jag också att jag kämpar själv, jag måste föra min talan själv. Pappa är inte med mig fysiskt den här gången, men i mitt hjärta är han med mig. Jag ska fixa det här! Jag vägrar att ge upp nu.
Dom här dagarna framöver tänker jag peppa mig och göra sånt som gör mig glad. Lyssna musik,se roliga serier och umgås med folk som jag tycker om. Alla andra mindre roliga saker läggs åt sidan nu måste jag fokusera på mig själv och min hälsa.
Såklart har jag andra i min närhet som peppar mig och kämpar med mig, men det var alltid nått speciellt när pappa följde med mig. Jag kunde släppa kontrollen och bara vara sjuk.
❤️
Kommentarer
Trackback
